info@svpp.se

Simningens utveckling i Sverige del 2

Simningens utveckling i Sverige del 2

Med obligatorisk undervisning i torrsim blev kunskapen inom simning allt större, vilket även ledde till att fler blev intresserade av att delta i simtävlingar. På 1920-talet hade simning redan varit en OS-gren under flera mästerskap. Damspelen i Monaco år 1922 höll tävlingar inom bland annat simning och var en av de första internationella tävlingar inom simning utanför de olympiska spelen. I Damspelen 1922 deltog Sverige i simning där det simmades i 100 meter, 200 meter och 400 meter. Även stafettsimning och vattenpolo förekom i Damspelen. Det var tävlingar just som denna som drev på intresset för simkunskap här hemma i Sverige.

Utvecklingen drivs framåt

Efter att torrsimningen blev obligatorisk togs direktiv för simutbildning och liknande fram av Svenska Livräddningssällskapet. Man verkade också för att årliga simkunnighetsprov med anteckningar om provet på terminsbetygen borde införas i folkskolan. När det blev allt fler som kunde simma så började vidareutbildningar för dessa inom livräddning och lite senare även för islivräddning. Handledning för islivräddning togs fram och man inriktade sig på skolorna. För att få barnen intresserade skickade man med arbetsritningar för tillverkning av räddningsmaterial som ispik och isdubbar vilket barnen senare fick tillverka själva i skolslöjden. Ett perfekt sätt att väcka intresset för både simning och livräddning vid tidig ålder. Med tiden insåg både allmänheten och de styrande simningens nytta och att det borde vara självklart att alla kan simma. Med detta i åtanke började kommunernas intresse för att skaffa sig lämpliga anläggningar för simning att växa. Detta var också på 1920-talet, vilket gör 1920-talet till en viktig tid för den svenska utvecklingen inom simning. 1920-talet var årtiondet då den allmänna simkunnighetens utbredning stod i centrum.

1930-talet och framåt

Med fler badanläggningar att bedriva simskolor på lanserades år 1934 simborgarmärket för att inspirera eleverna. Torrsim var dock fortfarande allra vanligast där diskussioner om vilket simsätt som skulle läras ut först pågick. Efter årtionden av dividerande om detta blev det bröstsim som blev det man lärde ut först. År 1945 kunde ungefär hälften av skolbarnen simma 50 meter. Det var med andra ord en bra bit kvar på vägen till att få alla barn simkunniga. Samtidigt var det så att det var färre vuxna än barn som kunde simma, och man införde därför särskilda simskolor för vuxna. Även skillnaderna mellan pojkar och flickor, som tidvis varit stor, började att raderas och bli mer jämlik. Kommunerna fortsatte att bygga badanläggningar och målet var att varje kommun skulle ha en och att varje kommun också skulle bedriva simskola. Detta ledde till att 9 av 10 barn år 1981 kunde simma 200 meter. De vuxna släpade fortfarande lite efter och där var siffran 7 av 10. I takt med detta vart det allt färre som drunknade och år 2012 var antalet drunknade på en historisk låg siffra då det var 91 personer som drunknade det året. Det innebar 0,9 döda per 100 000 invånare. År 1890 var den siffran 21,7 döda per 100 000 invånare. På senare år har siffrorna stigit något och man brukar säga att i Sverige är det 2 av 100 000 som drunknar varje år. Endast England och Nederländerna har bättre statistik med 1 av 100 000. Sverige har därmed lyckats briljant med att få ner drunkningsolyckorna.

1930-talet och framåt

 

Comments are closed.